Igår var det så dags att lägga till Orgalutran till kvällsrutinerna... Jag har bävat lite grann för denna ”riktiga” spruta, gonal F och Ovitrelle känns mindre skrämmande i sina pennformer. Men detta. Usch. 

 

Inte blev det bättre för att jag googlade innan jag skulle ta den, och läste skräckhistorier om hur ont den gjorde, folk som grät, svimmade (!) och hade ont i flera timmar efter. Fan. Man ska aldrig googla. 

 

Så blev klockan då 21.30. Strax innan hade jag brutit ihop, suttit och gråtit lite i soffan och tyckt synd om mig själv. Varför varför varför ska detta hända mig? 

Innan har jag legat på rygg och tagit sprutan, eller suttit upp. Men nu kände jag att det var bäst att ligga på sidan och krampaktigt hålla i en kudde.

 

Och jodå - den var rätt jävlig. Den känns liksom hela vägen när den går in, och det svider obehagligt när man sprutar in vätskan. Efteråt grät jag, men inte av smärta. Mer anspänningen, stressen,  det kommande ultraljudet och tänk om det inte ens blir några ägg? Har jag gjort det här i onödan då? Det var skönt när det var gjort, men jag kände liksom ingen lättnad att ”det här gick fint, det kommer gå bra de andra dagarna” som jag gjorde med Gonalen. Bävar inför ikväll. Men F har köpt Emla-plåster jag ska prova idag, hoppas att det blir lite bättre, om inte annat så rent psykiskt...