Sen var det dags - ultraljudet. Läkaren förhörde sig om att jag förstod att det var en sannolikhet och inte definitivt svar man får fram osv. Efter en snabb genomgång av journalen ("ser att du haft ett missfall innan, men ett tidigt") satte vi sedan igång. Fick lägga mig på britsen och ringa upp maken på FaceTime så han kunde vara med. Jag låg med en skärm framför mig, och direkt när hon satte ultraljudsstaven på min mage dök det upp. Det vackraste som finns, ett växande litet pyre med ett tickande hjärta. 

Efter undersökningen knappade hon in resultaten och jämförde med blodproverna jag lämnat. Fick besked att det var låg risk för trisomier, men de nämnde inget om siffrorna. Jag var fortfarande så omtumlad att jag inte frågade. Och nu har vi nog bestämt oss att de exakta siffrorna inte kommer lugna utan snarare stressa. Vid 1/300 erbjuder de att gå vidare med prover, alltså vet vi att vi har bättre resultat än så. Och 1/300 ger ju att chansen är 99,7 % att det inte förekommer kromosomfel. Och just nu känner vi oss ganska nöjda med det svaret, jag orkar inte noja över det mer. 

Jag vill bara njuta av att i höst, då ska vi äntligen bli föräldrar ❤️