Lucky Thirteen
Idag var det då dags för äggplock nummer 4. Men på nya kliniken. Det är så dubbelt, man vill få det gjort, få resultatet, få veta om det funkar. Men jag är också rädd. Rädd för nålar, rädd för smärta. Rädd för äggblåsor som ska vara tomma, för överstimulering
och för obefruktade ägg. Det gick bra. Men det gjorde ont. Jag fick dropp efteråt också, fast de ska sluta med det tydligen. Men jag hade redan blivit lovad stod det i min journal så jag fick välja. Tänkte att det skadar ju inte så jag kör, kanske
enda chansen då.
Men nu har man också en ny sak att vara rädd för: Corona. Covid 19. Vi satt på hotellrummet idag och tittade på senaste presskonferensen, skärpta restriktioner och allvarsamma miner. Läste ett inlägg i IVF-gruppen jag är
med i under eftermiddagen. Nån hade fått besked av Livio Falun att de inte startar upp några nya behandlingar från och med nu.
Klump i magen. Vad räknas som en ny behandling? Får vi göra en insättning denna veckan? Om det inte tar sig, hur långt tar det innan vi kan göra frysförsök (om vi ens får till frysen...?). Så många frågor och virvlande tankar. Men ingen att
fråga. Vi får snällt vänta tills de hör av sig imorgon. Då får vi veta. Veta hur många befruktade ägg det blev av de 13 vi fick ut. Om och i så fall när det blir insättning. Tänk om det är vår tur nu. Ett plus till denna julen. Så många jular
vi väntat...
