Har känt mig svullen, lite tryckt andning men helt överkomligt. Kanske mest oro när jag känner efter för mycket, ju mer jag tänker på att det är svårt att andas desto ytligare andetag tar jag. Ett annat symptom verkar vara svårigheter att göra sig av med vätska men jag har kunnat kissa iaf. Och har blivit bättre och bättre så har inte sökt för det, och det har ju gått bra ändå. Men jag förstår absolut varför de stoppade planerna på insättningen direkt... 

Idag är det min födelsedag. Nånstans i bakhuvudet har jag haft tanken att innan jag fyller 30 kommer jag att vara mamma. Tiden börjar rinna ut nu. Vill inte addera mer stress, samtidigt känns det som att det är så långt bort, kommer vi möta ännu en jul utan en bebis? 

Senaste jularna har inneburit många besked om graviditeter i den närmsta kretsen, vilket har varit tufft. Kanske jobbigare än jag visat för nån. Avundsjuka är inte vackert eller särskilt klädsamt, men visst finns den där. Denna julen är vi förskonade från sånt. Hoppas jag. Det känns skönt. 

Läkaren hörde också av sig i lördags. 3 stycken 5-dagars blastocyster väntar nu på oss i frysen. Ägnar kvällarna innan jag somnar åt att googla statistik. Det verkar lovande, och jag känner att jag vågar hoppas igen. Man måste få göra det också 🍀