Vecka 6 - en evig väntan

Vi är så nära nu. Så nära men ändå så långt ifrån. 

Drömde inatt att vi gjorde vul. Hjärtat slog och allt såg ut precis som det skulle. 
Längtar tills vi får komma dit och få allt bekräftat, att det ser bra ut. Få höra att missfallsrisken sjunker betydligt när man sett att hjärtat börjar slå, det är ett så kritiskt moment. 

Samtidigt har vi ju varit där förut. Tänk om vi kommer dit och allt rycks bort från mig? Att jag inte får vara gravid längre. Tanken är inte främmande för mig, jag spelar upp scenariot i huvudet. Hur vi får gå igenom allting igen för att sedan starta på nytt med ny behandling. Hur mycket ska man orka? 
På det sättet skyr jag ultraljudet. Det är så definitivt, finns det nåt liv så syns det i vecka 8. Men tills dess får jag iaf vara gravid, och jag tänker njuta de här två veckorna!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

På plusfronten intet nytt

Efter att ha väntat på ett plus på stickan i flera år ska vi nu äntligen påbörja IVF. Jag skriver av mig om tankar och känslor kring processen, spruträdsla, frustration, kämpande och lugn.

RSS 2.0