Uppdatering.
Ett litet 5-dagars embryo klarade sig till frysen efter senaste äggplocket. Den färska insättningen blev raskt inställd efter att jag tagit blodprover på morgonen innan jag skulle tillbaka till kliniken. Efter hysteriskt hulkande på hotellrummet
när jag fått samtalet att de inte tänkte sätta in något embryo pga risken för överstimulering (i vanlig ordning) fick vi sätta oss i bilen igen och bege oss hemåt. Med mig hade jag massor av Fragmin-sprutor jag nu var tvungen att ta varje dag.
Julen kom och julen gick, och det nya året nalkades. Läkaren på kliniken ville pröva att stimulera fram ägglossning med Letrozol då det är optimalt att ändå få en egen ägglossning. Jag sa att jag inte trodde detta skulle funka men kunde tänka mig
att göra det en cykel för att testa, men vill inte hålla på flera ggr. Jag har varit igenom besvikelsen förut när man flera månader på raken möts av besked om inställda insättningar och inte ens får en chans till plus.
Så jag började med tabletterna i januari nån gång. Efter några ultraljudsundersökningar kunde konstateras att nej, det händer inget. Ingen ledande äggblåsa som växer, ingen ägglossning på gång, ingen insättning. Det enda som växt var en stor cysta de
hoppades skulle läka av sig själv.
När mensen sedan kom kontaktade jag kliniken igen för att få Progynon och Lutinus inför min helstimulerade cykel. Trodde jag. Möttes av beskedet att det bara fanns Gonal-F utskrivet till mig. Jag sa förvirrat att jag ska ju inte göra någon ny stimulering
inför äggplock utan inför insättning. Nej då hade läkaren planerat att jag istället för Letrozol ska pröva låg dos Gonal-F för att se om jag ändå kan få fram en ägglossning.
Jag såg ännu en cykel med oändliga ultraljud, hopp som sedan grusas då kroppen ändå inte reagerar och det inte blir nån insättning. Jag storgrät i telefonen och försökte få fram mina tankar. Stackaren i andra änden försökte lugna och förklara så gott
hon kunde.
Förbannad och en stark känsla av att inte blivit lyssnad på började jag så min nya behandling. Och de tre första ultraljuden hade det mycket riktigt inte hänt nåt särskilt. Flertalet äggblåsor på 9-10 mm. Ingen som växte. Precis som jag visste.
Men sedan, helt plötsligt en liten rackare som krigat sig upp till 16 mm. Tji fick jag.
Fick order om att ta ägglossningsspruta ett par dagar senare och nu, nu har vi ett datum för insättning. 10 mars. Då jäklar.
