RD 3

Googlar graviditetssymptom. Kan man egentligen känna att embryot fäst? När kan man testa som tidigast? Slungas runt mellan forum där längtande kvinnor diskuterar minsta känning, analyserar streck så svaga att de inte syns på testen. Mår jag bra av att läsa det? Jag vet inte. Det blir mitt sätt att hantera den här pissiga situationen. Jag är inte ensam, jag är inte galen. Jag bara längtar så otroligt mycket. 

Jag förhandlar med mig själv. Borde jag inte vänta till dag 9-10 och få ett tydligt besked på testet? Men förra gången anade jag ju strecket redan dag 4. Fick positivt på digitalt dag 6. Kan det vara samma denna gång? Men om det är negativt då, kan jag hålla kvar hoppet att alla graviditeter är olika och det inte är kört förrän testdagen är kommen? 
Jag vill veta så fort jag kan. Om det är positivt. Annars vill jag gå runt i den här bubblan. Känns efter i kroppen om inte nåt visst känns lite annorlunda. Stack det inte till i livmodern? Har jag inte lite molande värk i magen? I ryggen kanske? 
Ja ni hör ju. Man blir spritt språngande galen under den här tiden. En slags desperation som är svår att förklara för den som inte varit här.

"Men vänta till testdagen och ta testet då istället, så får du ju definitiva besked."
Jag vill ju inte ha definitiva besked. För de har aldrig betytt något bra. Sålänge det är oklart finns det hopp. Därför gör jag såhär. En slags känsla av kontroll...






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

På plusfronten intet nytt

Efter att ha väntat på ett plus på stickan i flera år ska vi nu äntligen påbörja IVF. Jag skriver av mig om tankar och känslor kring processen, spruträdsla, frustration, kämpande och lugn.

RSS 2.0