Andas ut... đ
Nervösa satt vi i vÀntrummet och blev uppropade. Hade tid hos en av mina favoritlÀkare. Vi gick in och satte oss och gick snabbt igenom förra besöket och storleken pÄ cystan dÄ. Medans jag klÀdde av mig frÄgade jag om det skulle gÄ att titta sÄ hjÀrtat
slÄr pÄ den lille bara.
LÀkaren log och sa "sÄklart, det Àr vÀl det viktigaste?".
Jag vÄgade inte titta pÄ skÀrmen först, jag tittade pÄ min man istÀllet och försökte tyda hans ansiktsuttryck. NÀr lÀkaren sa att det ser fint ut vÀnde jag huvudet, men jag kunde inte se hjÀrtat flimra lika starkt som innan. Kanske var det vinkeln, för
nÀr lÀkaren Àndrade ibland sÄ sÄg man mer. Vi kunde andas ut, för nu i alla fall.
NÀr lÀkaren började mÀta sÄ sa han först att han fÄr den till lite för lite, men att den nog ligger lite ihopkurad och böjer sig sÄ man fÄr inte med hela lÀngden. NÀr han vred och vÀnde lite med ultraljudet ser vi plötsligt hur den lille sprattlar till!
Viftar pÄ sina smÄ armar och sparkar till med benen. Det Àr det hÀftigaste jag nÄgonsin sett. Inte klokt att det kan vÀxa sÄ mkt pÄ tvÄ veckor. FrÄn en avlÄng klump till en liten figur med huvud, armar och ben.
Cystan sÄg ocksÄ bra ut, den hade redan krympt över 2 cm av sig sjÀlv och var bara fylld med vÀtska. Inga ÄtgÀrder behövdes.
Nu siktar vi pĂ„ nĂ€sta milstolpe, KUB den 20 maj! đ