Igår söndag blev jag utskriven då jag ville åka hem. Mitt blodvärde droppade ner till 91 och de förberedde blodtransfusioner (ges vid 90 om jag förstod rätt). Men sen vände det uppåt igen så jag slapp som tur var! De förklarade det som att testvärdena släpade efter lite, det förklarade varför jag redan börjat må bättre innan proverna visade det. 

Hade den mest fantastiska sköterskan som tog hand om mig, som själv hade genomgått IVF. Jag hörde när hon utanför i korridoren gav instruktioner till sina kollegor att undvika att leda patienter med bebisar precis utanför mitt rum. En sån liten sak som jag absolut inte kräver, men som visar en otrolig omtanke och förståelse på nåt vis. 

Jag fick tag på personal på Universitetssjukhuset i Lkpg som på nåt vis kopplade mig till en jour-läkare. De vågade inte lova något men trodde att jag skulle kunna genomföra återföring under måndagen om jag blivit utskriven från sjukhuset. 

Jag ringde RMC på måndag morgon (vi hade tid för insättning kl 13). Sköterskan skulle höra med läkarna och återkomma. Tiden gick och jag blev sedan uppringd av en av läkarna jag träffat där tidigare. Hon meddelade att de inte kommer göra återföring då jag haft såpass dåliga värden under helgen. Rent logiskt förstår jag ju att det kanske är det bästa men jag börjar ändå gråta i luren. "Oj, blev du ledsen?" frågar läkaren. IDIOT tänker jag bara och avslutar samtalet snabbt. Vi är i mitten av november vilket gör att insättningen inte hinner bli förrän efter julstängning. Fan.