De berättade att de tänkte pröva att ge dubbel bedövning i bäckenbotten (?) antar jag, iaf dubbla sprutor innan. Sedan väntade de en extra stund så det hann verka. Tillsammans med smärtlindringen i armen så gick äggplocket som en dröm! Absolut minst smärtsamt av de tre. Nu förstår jag vad folk pratar om som säger "det kändes knappt". 

Inte var jag överstimulerad heller, så de räknade med att jag skulle kunna göra en färsk återföring. Wow!! Vi slipper vänta till nästa år. Det är ju fantastisk. 

Klipp till samma kväll, hemma. Jag är lite öm i magen som vanligt, men långt ifrån vad jag var förra gången. Däremot börjar jag känna en konstig smärta i axeln och ner mot skuldran. Tänker att jag legat och spänt mig konstigt eller nåt. 

När vi ska gå och lägga oss har jag svårt att lägga mig ner, när jag böjer mig ner mot sängen känns det som någon hugger nålar rätt in i min skuldra. Hur jag än försöker kan jag inte komma ner i sängen. 

Går ner till vardagsrummet istället och sätter mig i soffan, bullar upp lite kuddar runt om mig och slänger igång tvn. Tänker alltså att jag kan sova sittandes istället (?!). Klockan har nu blivit runt 01. 

Sedan går det fort. Smärtan tilltar snabbt och jag börjar få så ont att det känns som jag måste kräkas. Jag blir yr och svimfärdig. Får panik då jag känner att om jag svimmar och lägger mig ner så kommer det göra ännu ondare. Jag får fram mobilen och ringer till min man på övervåningen. Han rusar ner och snart inser vi att det här inte kommer gå över av sig självt. Jag har börjar få ont på ena sidan magen också, det krampar och spänner i omgångar. 

Vi beslutar att ringa 112 och efter 25 MYCKET långa minuter (med den stackars larmoperatören i luren som försökte hålla mig lugn) så kommer äntligen ambulansen. 

De sätter en stor infart i armen. Jag kan inte sitta still så den hamnar inget bra. Jag bärs ut på båren och i ambulansen så sätter han om infarten och jag får äntligen smärtlindring. Det hjälper lite grann, men jag har så fruktansvärt ont och det hugger i axeln och krampar i magen. Ambulanspersonalen frågar om jag har problem med gallan innan då det verkar som ett gallstensanfall. Jag har svårt att prata så får inte fram så mycket mer än att jag gjort äggplock. 

Mitt i natten anländer vi sedan till akuten. Jag tänker mig att jag skriker i smärta och panik i ambulansen, jag har mer ont än jag någonsin haft tidigare. Min man berättar att jag nästan var helt tyst, svor och gnydde lite men annars ingenting. I mitt huvud kändes det som jag skrek rakt ut... Hur förvriden ens upplevelse kan bli när man är rädd? 

Väl på akuten görs ultraljud och 6283 blodprover känns det som. Jag orkar inte ens bry mig om alla nålar jag vill bara ha smärtlindring. Jag kommer in natten mellan fredag och lördag, och blir sedan inlagd lördag morgon pga de tror något spruckit under äggplocket, så jag har vätska och blod i buken. Därav smärtan.