Ultraljud 1 och ett förskräckligt blodprov
Så var det då dags för det första ultraljudet. Jag har allt känt lite grann hur det spänt i magen men inte så det har varit besvärligt. Men känns som att nåt hänt där inne. Och mycket riktigt, det fanns många fina äggblåsor vid ultraljudet. Då jag har
PCO har jag lätt för att få många ägg. Läkaren kunde se ett ledande på 18 mm, sedan var det runt 12 stycken som var mellan 10-15 mm och sedan några mindre.
Jag kommer inte ihåg exakt hur det såg ut förra gången och jag kan inte logga in på 1177 och titta i journalen idag för mitt BankID har tydligen gett upp :/ Men jag får kika sen.
Efter ultraljudet var det dags för blodprov. Då jag fått tid på det större sjukhuset och inte mottagningen där jag brukar gå var det mycket folk i kö för att ta prov. Det innebär lång tid att sitta och stressa upp sig...
Jag har även känt mig lite krasslig de senaste dagarna, vaknade med halsont imorse och har känt mig allmänt trött. Plus att ultraljudet dragit ut på tiden så när det var min tur att ta blodprov, runt 12.15 så hade jag inte ätit någon lunch.
Denna lyckade kombination resulterade i att jag svimmade sittandes i provtagningsstolen. "Oj, nu försvann du visst lite här" hörde jag långt bort från sköterskan. Som tur är varnar jag alltid när jag sätter mig i stolen, jag är känslig för nålar
och svimmar lätt. Men jag tittar bort och då brukar det gå bra. Senaste gångerna har det ju till och med gått strålande. Jag blev nog för kaxig.
Efter 5-10 minuter när jag återfått lite färg i ansiktet och fått i mig lite äpplejuice de kvickt hämtade lämnade jag generat provrummet. Möttes av nyfikna blickar från ungefär hela väntrummet, ca 15 personer. Succé!
